Det skiftar. Nyanserna i ljuset ger nya toner åt färgerna och revan i det mörka molnet avslöjade spindlarnas färd ner till marken från granarnas isdroppsprydda grenar. Det skiftar till vårvinter.
Vi gick långsamt idag, Vidar och jag, krispande fram i den frasiga skaren. Minusgraderna gjorde luften hög och kontrasterna hårda. Det var ljuvligt. Efter en vinter med tjockt molntäcke och väldiga mängder regn är det balsam för själen att gå utan att fötterna suger sig fast och att i princip helt duscha hunden efter varje liten stund utomhus. Ni som har hund vet hur grusvägshund luktar efter en blöt promenad…
Nu gick fötter och tassar av sig själva. En ivrig nos i backen utforskade varje tänkbart nytt spår och det finns ingen tvekan om att det även var balsam för en liten vovvesjäl att få snufsa runt i god tid. Solen är uppe så mycket längre nu än i december och stressen att hinna hem innan mörkret sveper in omkring oss är som bortblåst.
Så härligt det ska bli att få hela februari att leka på. Kanske hinner vi ta fram sparken och se om vi kan hitta en bit väg att köra på. Just nu är det perfekt, just idag är det bara väldigt hårt packad snö och inte sandat, men i morgon kan det lika gärna vara slask igen. Åtminstone den här vintern… Men om vi har tur, om vintern vill vara vinter en stund till så hinner vi kanske med både spark och försvarets gamla hederliga Vita Blixten, de korta, breda skidorna som förhoppningsvis kommer att ta oss både snabbare och djupare in i skogen. Det finns mycket att upptäcka i skogarna här omkring. Välkommen efterlängtade februari!
Dit stigen leder 