I luften jag andas

Jag borrar mig in i försommarens dofter, kan inte få nog. Viskar hemligheter till blommorna som nickar klokt och förstående tillbaka, eller kanske mest av vinden….

Den där doften som etsat sig fast i mitt minne från när jag vansinnigt purung skuttade förälskat hemåt genom natten. Jag kunde inte riktigt avgöra vad jag var förälskad i, alla vackra människor, i min ungdomliga lycka eller den mjuka, ljusa natten. Det spelade kanske inte så stor roll. Doften av hägg har alltid fört mig tillbaka till känslan av total förälskelse i allt. Då faller allting annat undan från mina tankar och stegen blir dansande lätta och ingenting dåligt kan hålla mig fast.

Nu är vi två som älskar att vara ute, även när skymningen faller och alla andra går till ro.

I stilla ljuset flyger de sista vakna fåglarna kors och tvärs och göken hörs varligt över sjön. Det är dags nu, våren byter snart om till sommarskrud och ingenting kan hålla det tillbaka. Inte ens de envisa frostnätterna tar bort allt liv som spränger sig fram lika obevekligt som den berusande effekten av häggens mjuka doft.

Det är dags nu, att fortfarande minnas de dansande stegen i ungdomens dofter. På väg hem, på väg mot nya äventyr, med ett förälskat hjärta. Förälskad i vad? I ljuset, färgerna, blommorna på marken, sömniga humlor och luften som jag andas.