Veterinären är inte kul

Det är som att våren snubblar lite på sig själv, april var underbart varm och solig, lite för mycket varm och solig och gjorde nog de flesta av oss lite oroliga för att det skulle bli likadant som förra året fast ännu tidigare. Nu vände maj kraftigt på den föreställningen. Vi har kämpat i friska vindar med öronen bakåtfällda mot hagel, blötsnö och regn och Vidar är inte speciellt nöjd med kylan. Jag bytte bara tillbaka till vinterjackan, men han har fällt vinterpälsen och lite till och är inte så pepp när vinden rufsar om hans rumphår eller drar honom i svansen.

Höjden av allt elände var ett besök hos veterinären idag. Det var dags för den årliga sprutan, som visade sig bli några droppar i nosen istället. Det var inga som helst problem, veterinären höll ju en godis i handen! Men jag har varit fundersam över att han kliat sig extra i ena örat och ruskat mer på huvudet en tid. Det blev en rasande läskig undersökning, tyckte Vidar, som är otroligt ängslig om öronen.

Veterinären frustade till efter en stund när hon konstaterat att öronen var rena och fina, men att det ena innehöll lite rester av en insekt. Men med Vidars totala ovilja till samarbete så gav vi upp försöken att ta ut den. Det får naturen sköta själv. Däremot fick vi oss ett gott skratt på Vidars bekostnad. Lilla vovven…

Skymningen bjuder på berusande dofter av hägg och ljuden från fåglar som tycker att det är fint att drilla högre när de flesta andra är tysta.

Jag väntar lite på att vädret ska tillåta att jag tar med kameran ut och att min inspiration ska komma tillbaka. Just nu ligger fokus mest på andra saker och det får vara så en stund. Det behövs det också ibland, även om jag inte är helt nöjd med den ordningen. Men en sak är säker, får jag någonsin en egen trädgård ska jag plantera en hägg där. Låta mig bäras bort av de vackra blommorna och lugnas av den mjuka doften.