I ljusa grönskan

Dagarna försvinner i en hastighet jag inte riktigt känner igen. Så mycket händer runt mig nu att mina rutiner helt har rubbats. I går kväll när katten inte kom in, trots att jag lockade på honom gång på gång, gav jag upp och rasade ner i sängen i en enda supertrött hög och sov hela natten. Det gör jag aldrig annars när katten är ute på vift. De få gånger det har hänt vaknar jag alltid gång på gång och går och lockar på honom. Men i morse kom han jamandes och gäspade stort. Han hade sovit precis lika gott som jag, tydligen.

Efter frukost kastade han sig ivrigt mot dörren igen. Det stora äventyret väntade därute så han ville inte spilla en sekund till på att vara inomhus!

Själv var jag inte lika nöjd med tanken att ge mig ut. Det blåste hårt och efter att det har rasat grenar omkring mig vid tidigare tillfällen brukar jag numera vara mer försiktig. Det fick alltså bli en kort promenad och inte förrän på kvällen gick vi lite längre.

Då hade vinden mojnat och träden som fallit hade röjts undan där de legat över vägar, men kvistar och grenar låg överallt.

Ändå var kvällen underbar. Vilsam och stilla både efter vindarna och människor som söker sig ut på landet den här tiden på året. De enda som brydde sig om att vi passerade var gässen som högljutt klagade på oss och tog sin tillflykt längre bort mot sjön. Jag själv jublade över annan fågelsång, njöt av kvällsluften och ljuset. Stegen var lätta att gå och leendet som så ofta smyger sig fram spred sig brett över mina läppar.

Även denna dagen har bjudit på äventyr. Efter att ha hälsat på hos en familj med lite mindre barn och strikt tillsägelse att ta det lugnt och försiktigt (inte Vidars starka sida) fick Vidar rasa av sig i vild lek med sin jämnåriga kompis nästan helt utan några som helst förmaningar.

Total lycka!!

Varje gång är det lika roligt att se på när de rusar vilt efter varandra och inte vill sluta busa fastän att de är så varma och andfådda att de nästan tappar ut tungorna helt till slut.

Det är fint att kunna erbjuda lek och bus ibland samtidigt som man själv får tillfälle att bara vara utomhus, att prata om allt och ingenting och bara finnas, helt kravlöst i våren. För den har kommit på riktigt nu. Idag slog så många träd ut att det skira, ljusgröna gjorde mig snurrig av lycka. Tänk att det händer vartenda år! Plötsligt är det grönt. Plötsligt är det nästan oemotståndligt att sitta ute och dricka té, äta frukost eller vilken måltid som helst utomhus. Att vara ute helst hela tiden.

Jag är trött och nöjd efter den här dagen. Vintern har runnit ur mig och det trista grå har blåst bort. Jag ler brett i vårens ljusa kvällar och är förvissad om att det kommer att bli en härlig sommar det här året. Så mycket härligare än någon annan sommar.