Hon vandrar inte mer

Idag fylls flödena på mina sociala medier av kondoleanser efter Angeliqa Mejstedt som jag fick förmånen att följa via hennes blogg ”Vandringsbloggen”, Sveriges största blogg om vandring. Den 23e mars tog hon sitt liv, bara 32 år gammal.

Att mina flöden fylls visar att de jag följer också har följt Angeliqa, något som jag inte varit medveten om. Hennes charmiga och okomplicerade sätt har gett oss alla så mycket, men själv orkade hon inte leva.

Det gör så ont.

Idag har mina tankar kretsat kring döden. Det brutalt oåterkalleliga och ovarsamma i det faktum att det som nyss var aldrig mer kommer att bli detsamma.

Jag önskar av hela mitt hjärta att all den kärlek som finns hos oss människor länkas samman och bryter alla stigman och skam kring själmord, självmordsnära tankar och dåligt mående. Jag brukar säga att lyfter man fram trollen i ljuset så spricker de. En barnslig liknelse, jag vet, men det är inte så långt från sanningen. Det är alltid lättare att dela smärtan. När man belyser svårigheterna från olika håll och tillsammans med någon händer det något. Det svarta är inte längre så svart.

Om du någonsin hamnar i ett läge där du inte längre orkar leva eller inte ser någon utväg ur din situation så berätta! Även om du själv inte ser något alternativ så lovar jag att andra har både kraft, ork och vilja nog att bära dig igenom det svåra.

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det

Idag har jag vandrat i tankar. Med varje steg dit stigen leder. Angeliqa valde en annan stig. Jag hoppas att den är vacker att vandra.