I små gölars speglingar

Tiden har fått vingar och flög iväg för någon vecka sedan. Det är åtminstone så det känns… Iskristallerna som klirrade i strandkanten när jag kom hem från fjällen har smält bort. Sjön är isfri och vattnet är blåare än det någonsin varit. Nu är det verkligen vår på riktigt.

För någon dag sedan blev jag ljudligt utskälld av en ekorre och senare samma dag lika ljudligt utskälld av en fladdermus nere i en jordkällare. Det har aldrig hänt mig förut. Aldrig av en fladdermus i alla fall.

Nästa dag virvlade luften av små fjärilar och jag kunde inte låta bli att få en lite smygande känsla av stress mitt upp i allt. Jag har farit som ett torrt skinn ett tag nu och om fjärilarna har dragit ut på friarstråt och fåglarna sjunger högt och ljudligt och smältvattnet fyller alla breddar vill jag helst bara vara ute.

Göra som Vidar och borra ner nosen i våren och bara vara. Känna om den är likadan det här året som förra och om blåsipporna slagit ut än.

Jag tror att jag får sluta upp med att leka uppjagad nutidsmänniska och återgå till min vardagliga rutin, så mycket utevistelse som möjligt.

Om vårarna älskar jag de små pölarna av vatten som dyker upp överallt. Om bara ett litet tag kommer de att myllra av grodor. De får mig annars att tänka på John Bauers sagovärld och prinsessan Tuvstarr med sitt långa, vackra hår. Hon kanske sitter vid en av de där små vattenspeglarna och tittar så djupt ner hon kan medan trollen står lite klumpigt omkring och hummar, funderar på hur de ska komma ur sin klumpiga fumlighet och närma sig prinsessan utan att det blir alltför mycket fel. Hum, humdi dum… Jag har en känsla av att de blir kvar där mycket längre än vad prinsessan blir, de är nog alldeles för trögtänkta för att komma fram till något vettigt innan prinsessan ledsnat på att spegla sig och gått hem för att dricka té.

Eller så sitter hon en stund i Vidars päls medan han springer så fort han någonsin kan genom vårens dofter, vindar och värmande sol. Det hade åtminstone jag gjort om jag hade varit hon.

En reaktion till “I små gölars speglingar

  1. Hi Evelina, your real winter has gone, from what I see, but now, a beautiful spring with its splendor makes its presentation…

    Each season of the year has its magic and Vidar looks spectacular in his portrait. to return to the human routine.

    Have a good night and a great day tomorrow.
    a hug, fernando.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s