Det är något alldeles särskilt med öppet vatten, ljudet när det möter strandkanten och det mjuka rasslet när små, små vågor leker med sanden i vattenbrynet. Jag kan bara sitta och känna in våren i långa, djupa andetag. Nu är naturen vaken igen, har sträckt sig ut från vintervilan och hastar fram både snabbt och lätt.
Förra året vid den här tiden postade jag en vinterbild på Vidar i snö och kyla och jag minns fortfarande hur vintern jublade i mitt blod. Där fanns äventyr och styrka att hämta i överflöd.
Nu satt jag istället stilla och kände solvärmd luft möta markens kyla. Från samma plats var solen på väg ner i pastellfärger åt ena hållet och skuggorna växte sig mörka åt det andra hållet. Det var bara en enkel vridning på huvudet som antingen gav mig en kaskad av ljus och färger eller det dunkelt kyliga blå.
Jag sitter mitt emellan. Väntar stilla på att gå. När rätt tid är inne och vilan gett styrka nog blir stegen med desto mer spänst, kraft och glädje.
Ibland är det bäst att låta strömmarna styra, att inte sprattla emot och bara följa med, att inte vara rädd för vart det bär hän utan lita på att äventyret kommer att föra en tryggt i hamn.
Under tiden händer våren. Precis sådär vansinnigt fort som bara någonting gör som är alldeles för underbart för att man ska vilja missa det.
När jag stryker spindeltrådar ur ansiktet när jag går i skogen, duckar för yrvakna humlor och följer fjärilarnas dans mot himlen undrar jag inte längre. Där är allt som en människa behöver, allt det vackra som hon inte kan göra själv.
Det är sällan någonting blir så som man tror eller hoppas på, men det är inte utan att jag tror att det kommer att bli bra mycket bättre än så.
Dit stigen leder 
simply wonderful…
the simplicity and tranquility that you describe and see in the images, to be able to do it oneself inside.
that is or would be a true achievement in life.
have a good night.
a hug, fernando.
GillaGillad av 1 person
Thank you!
For me it’s the opposite way around, if I’m cut off from these things I rapidly start to feel sick and actually become ill in the end. Strange but true. I tried to ignore that when I was younger, but not anymore. It’s not worth the pain.
Have a nice day!
Hugs!
GillaGillad av 1 person
Hello, if I understand you perfectly, what I tried to say, in my English appalling helped with a translator, was in the sense of being able to achieve that, individually, in the now, in the present, not that you had actually achieved it… no I can find an exact phrase or word to try to say it. (damn language differences, ha ha ha)…
and yes, do not think you’re the only person, for me it’s not strange what you say, but for robotics and zombies people, it is very strange what we say, in short, they have been programmed for that, personally it is a daily personal struggle for me too, It’s not easy to explain…
a hug.
GillaGillad av 1 person
Oh.. I think that I understand better now, what you tried to say. It’s not only the language differences that makes it difficult to explain sometimes, I think it’s because it’s not included in the language in such an obvious way as the industrial words. It’s much harder to describe what happens inside oneself in the presence of a spring sunset than the different parts of a bicycle, for example.
Well, I hope that you’re able to not only struggle every day, but that you find your peace and quiet place where you can find the beauty of life.
Hugs 😊
GillaGillad av 1 person
tack så mycket!…
GillaGilla