Kärleksfullt

Är det någonting jag inte ska bli så är det matfotograf. Varje gång jag försöker ta bilder på mat i olika sammanhang så blir det mer än skitdåligt. Men den här gången struntar jag lite i det och så får det vara så.

Alla hjärtans dag firade jag ihop med två fina vänner. En som jag kommit nära sedan jag flyttade tillbaka från Skåne och alltså inte riktigt kan räknas som ny längre och en barndomskompis som jag inte haft kontakt med på många, långa år men som nu finns i mitt liv igen. Det är jag väldigt, väldigt glad för.

Vi åt lunch ihop och hembakta semlor, dagen till ära fyllda med rosa grädde och hjärtformade lock. Bättre kan det inte bli. Sitta och pladdra om livet och lite till och bara ha det mysigt en hel eftermiddag känns som den finaste lyx man kan få. En riktig hjärtedag!

Fast på natten blev jag sjuk. Vet inte riktigt vad det var som drabbade mig, ingen av de andra blev dåliga så det kanske bara var något som hoppade på mig från ingenstans, eller så har jag överansträngt mig. Var uppe och kräktes ett par gånger under natten och fick värk i hela kroppen. Efter en kort promenad dagen efter fick jag feber så till slut fick jag inse att det bara var för mig att lägga mig raklång och sova.

Eller tja, raklång… Jag har en väldigt förstående hund som gärna visar sina sympatier genom att också sova så mycket det bara går så nära mig som det någonsin går. Så jag ligger mer ihopringlad än vad han gör ibland. Men det är skönt att han blivit så pass gammal att han klarar att vara stilla en hel dag och inte hoppar ur pälsen av tristess längre. Då hade det inte varit så kul…

Hursomhelst så blir det inte mycket mer gjort här hemma än någon kort promenad i den starka vinden. Men det får kanske vara så. Det är inte särskilt ofta vi har sjukstuga här hemma ändå och i morgon skulle jag tro att det är jag som hoppar ur pälsen av tristess om jag inte får komma ut igen. Då hoppas jag att vinden har mojnat och världen är lite mjukare.