Isvärld

Nu leker hon vilt ibland träden här igen, vinden, och virvlar snöflingorna i jagande dans på sin väg ner till marken. De har redan lagt sig tillrätta i ett mjukt täcke över världen.

Själv hinner jag inte med i de vilda kasten. Trodde att det var en lugn och vilsam period vi kommit in i nu efter allt det grå och allt regn. Kvällen igår bjöd på solstrålar och gnistrande kaskader av vackra diamanter i träden.

Morgonen fortsatte med att ogenerat avslöja varenda litet dammkorn i vardagsrummet och jag satt länge med témuggen i händerna och bara tittade på hur ljuset förändrade allt. När jag var liten brukade jag gå och sätta mig på en plats precis ovanför trappan ner till källaren när det första vinterljuset var starkt nog att värma lite där det föll in genom fönstret just där jag satt. Nu händer det att jag sitter i fåtöljen, ligger på mattan på golvet eller gör som i morse och iakttar skådespelet från ett lite dunklare hörn av rummet.

Promenaden från kvällen innan dröjde sig kvar. Det var en lugn och enkel sådan på en grusväg där vi inte gått på länge. För en gångs skull valde jag minsta motståndets lag eftersom det lilla som var kvar av snötäcket blivit till en halvhård skorpa och jag i ärlighetens namn var ganska ängslig för att Vidar skulle få skavsår. Han sjönk nämligen igenom ytan och fick anstränga sig för att få loss tassarna igen.

Det visade sig att det blivit ett kalhygge längs med en av de avstickande skogsvägarna.

Jag blev inte överraskad den här gången, men det är jobbigt när det avverkas så mycket skog så nära mitt hem. Skog som jag så ofta går i eller rider igenom. Fast just den här kvällen tyckte jag nästan att det blivit vackert.

Eller om det bara var för att det inte var helt mörkt ännu. Men jag hade ett lugn inombords, en härlig känsla av att det snart kommer fler sådana här härliga kvällar och mjuka färger. Så även om det snöar nu igen så tänker jag drömma om ljusa kvällar och spröda solnedgångar där månen tar över och fortsätter att visa vägen genom natten.