I kontrast

Det kvillrar i hjärtat. De första stora, blöta flingorna för den här vintern kommer singlande i den mjuka skymningen. Det är svårt att hålla tillbaka ett fniss samtidigt som jag absolut inte vill att det ska bli vinter på riktigt så här tidigt. Men jag ser ändå fram emot mjuka snön och härliga solskensdagar med gnistrande snö och frisk vind med frost i håret.

Det känns nästan absurt att det var så sent som igår som vi gick i solsken och njöt av hur stilla och tyst det var överallt. Domherrar och små stjärtmesar (min absoluta favoritfågel) drog förbi i små fladdrande flockar och jag ville aldrig sluta gå.

Idag påmindes jag om att jag inte skiftat till vinterdäck än när de första lite tyngre vattendropparna började slå mot vindrutan på bilen. Det är något jag vande mig av med att stressa med när jag bodde i Skåne. Där skiftar man inte förrän mycket senare än man måste göra här. Ändå är det inte särskilt långt emellan, egentligen.

Denna natten kanske blir fylld av fluffig snö, men oavsett vilket så tror jag att den kommer att bli bra. Förhoppningsvis blir det en underbart vacker morgon och kanske lite sol över ett vintrigt landskap. Jag längtar!