Sagolika höst

Soluppgången var alltför vacker för att jag skulle kunna ta fram kameran. Jag flöt fram på det mjuka ljuset och lät mig förföras av naturens virvlande sånger. Att vara mitt uppe i det vackraste av allt är som att bli trollbunden och hänförd i en vild dans och sedan försiktigt förd tillbaka ned på marken igen där verkligheten tar emot. Att stå där, rufsig i håret och med ett brett flin på läpparna och tänka att det var värt alltihop, även utan en endaste bild, det är det bästa med livet. När det är lite för vackert och lite för bra så kan jag inte ens försöka ta bilder, det är som att naturen måste få vara det enda som sker just då och sådana stunder lever för alltid kvar i mitt hjärta.

Min vapendragare och ständige tokfrans tyckte inte att det var nog med träning igår och det där med vila förstår han sig inte på, så när jag däckade fullständigt av trötthet strax efter lunch tyckte han att jag var tråkigast i hela världen. Att det myllrar av folk i skogen med gevär i händerna har han ingen som helst förståelse för och vill bara fortsätta att gå och gå och gå.

På helgerna försöker jag att hålla mig där jag tror att det är minst risk, men det är inte alls lätt och även om jag har varselkläder på mig så går jag på helspänn ändå. Fast inte just här, vid den vackra tjärnen. Den är bara vilsam att vara vid.

Såhär i kvällen, när alla går till ro, plockar jag fram minnet av soluppgången. Det här är helt klart den vackraste höst jag någonsin upplevt. Färgerna, den klara och höga luften och äventyret med att bara få vara mitt uppe i det. Jag vill aldrig att det ska ta slut! Det trodde jag inte att jag skulle säga i våras när snön smälte bort och jag bara ville att den skulle komma tillbaka igen. Efter att den sista snöhögen runnit iväg i en sorglig liten rännil har jag längtat tillbaka till vintern och det stilla landskapet. Nu vill jag istället stoppa tiden, vara i den här förtrollade världen en stund till och bara njuta.

2 reaktioner till “Sagolika höst

  1. hello Evelina, simply beautiful places, that little lake in the middle of the forest, reminded me of an old movie of 1981 (Excalibur) about ancient legends, where the Lady of the Lake gives the sacred sword to the Merlin Magician…

    I know that the photographs only show a slight idea of what you observe, very beautiful.
    Are you camping there?

    Have a great day tomorrow.
    a hug, fernando.

    Gillad av 1 person

    1. The funny thing is that this place is full of tarns and lakes and ponds so small that you hardly see them until you’re about to step right into them. It’s truly a magic place. It’s been shaped by the great ice sheet that melted away 10 000 years ago and I guess that it’s due to the structure of the ground that it became like this. But yes, I agree, it sure could be Excaliburs hiding place 😊

      I’m not camping at that place. Might be if I can find higher ground. Otherwise I will probably freeze to death 😅 Those places forms small cauldron-like structures and are always colder and damper than elsewhere.

      Have a nice day too!! 🤗🤗

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s