I nattens skog

Där dansar mitt hjärta, bland mossiga stenar, sammetsgrå bark och spröda vingslag från korpens svartaste skugga. Där sprakar mitt blod som gnistrande diamanter och sjunger bland djupa rötter och smekande vind. Bland stigar som leder mig stilla. Famnar mig hårt och starkt i flackande stearinljusets sken och bär mig genom natten.

Där, på bädden av skogens mjuka mossa sprakar mitt blod som gnistrande diamanter. Bultar hårt mot timmarnas värmande famn. Hos vindens smekande andetag.

Mitt bland mörkaste nattens ljud lyser månen klart, men utan sin sol vore hon ensam och kall. Där hon nu leker fram pärlor hos spindelvävens daggdroppar med skapandets iver skulle hon vara vilsen utan sitt strålande ljus.

Virvlande, mjuka ljus.