Förändring – så sakteliga

Det är dags nu. Gässen börjar samla sig i flockar på åkrarna och lyfter rastlöst mot de blågråa molnen när man kommer närmare. Kvällarna blir tystare och tystare alltmedan gräshopporna inte längre är lika aktiva och stjärnorna glimrar klarare för varje kväll. Det är dags att börja förbereda för hösten.

Nog för att naturen ser ut som att det gått en bra bit in i september redan, men det var inte förrän igår vi såg kantarellernas små mössor sticka upp lite här och var under ridturen. Det finns säkert de som plockat dem sedan längre tid tillbaka, jag har inte brytt mig om att titta efter dem i år.

Jag är inte riktigt en sån person som går ut och letar svamp. Jag skulle egentligen kanske vilja vara det, men varje gång jag bestämmer mig för att det ska bli av så kommer jag på mig själv med att göra något helt annat efter en stund. Då går jag ut utan att ha med någon svampkorg och om jag går utanför stigarna kan det lika gärna hända att jag springer och leker tafatt med hunden eller grunnar på hur djupt det kan vara ute på mossen egentligen eftersom älgspåren vittnar om att åtminstone älgarna inte har några problem att korsa den och så svär jag långa ramsor över älgflugorna. Det är en pest värre än myggen. I år tänker jag pröva mig fram med olika medel och se om jag kan hitta något som funkar mot dem. De kryper ju till och med innanför kläderna! Gräsliga djur. En mygga tar åtminstone bara en tugga och sedan är den nöjd, men de här vill gärna bosätta sig på en och ligger och mumsar på en som att man är något gott ur en godispåse. Näää, där går allt gränsen för min tolerans.

Det går fortfarande att sitta ute utan jacka och när solen glimtar fram är det riktigt skönt. Jag njuter av väderomslaget och har börjat planera så smått för kortare utflykter. Är ringrostig när det kommer till övernattningar och hunden är helt ovan vid tält så för honom kommer det att bli stort.

Apropå tält så var jag iväg och träffade en lite mer långväga vän igår. En sån som snubblade in i mitt liv helt av en slump och blev kvar. Vilken skatt av kunskap om naturen han besitter och så rolig att prata med! Av flera anledningar har vi inte haft möjlighet att träffas förut, men nu äntligen blev det av. Jag beundrade hans samling av skalbaggar som han omsorgsfullt samlat i ungdomen och fick kika in i hans lilla ateljé där han drejar med fotdriven drejskiva och som minne fick jag ett krus glaserad med hans egen blandade glasyr.

Vi satt länge och pratade i köket, men tog även en tur upp till sjön strax intill. Då förstod jag plötsligt varför han och hans fru valt att bo så nära en större stad. Där fanns ett ordentligt friluftsområde, kanotuthyrning och många vandringsleder i olika längder. Perfekt för friluftsmänniskor, fastän de har mycket erfarenhet av bland annat fjällvandring. Hans kniv vittnar om många års användning och den vackert snidade slidan av renhorn var nött på det sättet som det bara blir av att alltid hänga i bältet.

Det blev en eftermiddag som rann iväg alldeles för snabbt men som kommer att finnas kvar länge i hjärtat. Dessutom fick jag lov att låna deras tält så nu kliar det i fingrarna av att få sätta igång.

Idag var jag i en annan stad, på återbesök hos kiropraktorn. Hon bannade mig som vanligt över att jag inte tar det så lugnt som hon tycker att jag borde men insåg samtidigt att det är lönlöst. Nu är jag dessutom så pass bra i ryggen att hon tyckte att det var onödigt att boka en ny tid. Jag läker fint nu när jag fått hjälp. Det känns bra. Dags att köra igång med lite mer träning.

Sjön hemma är helt annorlunda mot den jag besökte igår, men båda bär tydliga markeringar och spår av det otroligt låga vattenståndet. Men förhoppningsvis bjuder hösten på tokmycket regn så att allt stabiliseras igen.

Vidar är i alla fall väldigt nöjd över den stora stranden som uppstått på grund av torkan. Känns helt absurt att tänka på att han galopperade omkring på isen i vintras just där han ligger och pustar ut efter att ha jagat bollen nu. Tänk vad landskapet förändras av vinter och snö!

Skymningen faller redan utanför fönstren. Jag har druckit alldeles för mycket té idag, vilar under filten och har tänt fotogenlampan för att jaga bort den råa luften. Samlar tankar kring dagarna som just varit och ser fram mot de som kommer. Äntligen är flera hjul i rullning. Det här kan bara bli bra!