Mjuka sommar

Vinden kom idag, först som en krusning i förmiddagsluften och sedan som en mer intensiv puff av svalka. Jag njuter av förändringen samtidigt som tankarna vandrar iväg till alla de bränder som härjar i landet. Det är en djup oro och fler än en gång har hjärtat dunkat lite extra hårt när det rykt i skogen eller brandrök letat sig in genom mitt sovrumsfönster. Jag hoppas verkligen att det snart kommer ordentligt med regn så att bränderna släcks.

När värmen stigit lite mer for jag iväg till sjön igen. Det där med att simma är väldigt underskattat och den här gången hoppade jag i med ny kraft och glädje. Jag simmade så fort jag kunde ut till udden och bakom den friskade vinden i ordentligt. Där lekte jag med vågorna en stund innan jag nästan puttades tillbaka av det framforsande ytvattnet. Fantastiskt hur formbart och vackert vatten är. Under ytan förändras ljuden, men det mjuka förblir mjukt och känslan av att vara i en helt annan värld är hisnande.

Udden syns bakom min axel. Bakom den öppnar sig en helt annan värld.

Lite lätt nedkyld körde jag barfota hem igen. Det är sommar för mig. Att blöt i håret och lätt frusen sätta sig i en solvarm bil och med sand mellan tårna köra på en slingrande grusväg i skogen.

Väl hemma insåg jag att sommaren finns i så många andra saker, som solmogna vinbär och trasmattor. Doften av varm stuga och gamla lyktor i olika former. Sånt som gör mig mjuk i själen.

Jag sparar på sådana känslor. Sveper dem om mig och andas dem närhelst jag behöver.

Trädgårdar med söta hus och fulla med buskar och träd dignande av frukt. Mm, det gör mig somrig.

Älskade träd som nyss bar blommor hänger nu tungt av mognande frukt. Snart kommer äppelpajernas tid, mjuka och saftiga. Jag längtar. Mjuka nätter och lugnare dagar. Snart, snart…