Att vara på väg. Jag forsar fram, förändras och formas, speglar mig mot det som har varit och tar spjärn mot det som stelnat för att lättare ta mig fram. Finner kärnan i det som är jag och brer ut mina vingar igen. De har varit där hela tiden, rufsiga, slitna och obrukbara, men nu har jag putsat klart, reparerat och preparerat. Jag tänker testa dem igen. Utan att krascha eller bära för tungt. Stiga med uppvindarna och leka bland molnen.
När vindarna ryter till storm tänker jag lugnt vara på marken. Stormarna kan storma för sig själva den här gången, mina vingar behöver inte trasas sönder igen. Jag har kraschat nog nu.
Jag bär mig själv på uppvindarna, lyfter blicken mot skyn och speglar mig mot det som var. Behöver inte falla igen. Stormarna kan storma bäst de vill. Jag är någon annanstans där vindarna är mjuka, guldglänsande svala och bär mig med kraft. Jag brer ut mina vingar åter igen.
Dit stigen leder 
this reminded me of an old song…
There’s a feeling I get, when I look to the west
And my spirit is crying for leaving,
In my thoughts, I have seen rings of smoke through the trees,
And the voices of those who stand looking…
fly high, Evelina…
GillaGillad av 1 person
Thank you 😊 I’m going to fly higher than those rings of smoke, he he
GillaGillad av 1 person