I ljusets kontraster

Någonting som är väldigt likt High Chaparral här hemma är närheten till vatten. Det blir väldigt tydligt att det är naturligt för mig att söka mig till antingen ett vattendrag eller en sjö när jag bestämt mig för att gå en skogsrunda men ändå till slut hamnar vid en strand. Eller som ikväll, både vid Tidan och vid sjön.

Vidar hade en bra dag igår. Han var helt utslagen fram till eftermiddagen och då slog entusiasmen till med full kraft igen. Jag har ingen aning om hur han gör för att gå från noll till hundra på mindre än ett ögonblick för själv är jag fortfarande ganska sliten efter gårdagens alla intryck trots att jag vilat mycket.

Fast å andra sidan var jag kanske på ett ungefär likadan själv när jag var liten. Sov ena stunden och sprang sedan som vanligt runt med stor entusiasm över bara den fina känslan att röra sig snabbare än att gå. Men jag behövde ingen boll för att det skulle bli ännu roligare. Eller tja, kanske att studsbollar var ofantligt roliga. De små, som var galet snabba och okontrollerbara. Så var det nog, när jag tänker efter.

Ikväll mojnade vinden och den intensiva värmen gav vika för lite svalare luft. Perfekt promenadväder. Tankarna fick virvla fritt och snuddade vid de där märkliga kontrasterna mellan sommar och vinter, ljus och mörker. Sjön är grund och nu finns där gott om strand att vara på medan vintern bjuder på översvämmad stig och isflak. Mörka kvällar gör stigen svår att se och jag snubblar ofta på trädrötterna medan jag ikväll fick stanna flera gånger för att hälla ut sanden ur sandalerna.

Det är vackert oavsett vilken årstid det är. Men om jag ska välja en av dem så blir det sensommaren, just som den håller på att slå över i höst. Då kommer de dimmiga mornarna, solen som sedan bryter igenom och skapar kristaller i alla spindelnäten och den höga luften som är krispig och klar. Solen värmer fortfarande men man får krypa in i en varmare tröja och kanske ett par tunna vantar innan man fått upp temperaturen ordentligt. Ååååh, jag nästan längtar.

Men under tiden som jag väntar passar vi på att njuta av ljuset och värmen. Går med långsammare steg och möter fler människor på vägen. Det är en tjusning med allt. Kontrasterna som gör vardagen mindre förutsägbar och mer underbar.

Ån kommer jag aldrig att tröttna på. Att jag paddlade under den där bron med lätthet för någon dag sedan och i vintras sköljde vattnet nästan upp och över den. Det är häftigt!

Det här stället är betydligt mindre fartfyllt än High Chaparral, men ändå fyllt av överraskningar. Framför allt ger det välbehövlig sinnesro.