När proppen går

Det är som att luften gick ur mig ännu lite till igår och idag. Jag grubblade på om jag skulle berätta om det på bloggen eller inte, men det är en del av min vardag och det kommer att påverka min träning inför att gå till Norrland så småningom, så det hör väl till…

Jag har besvärats av ryggvärk i många år, så som många gör, och de senaste två åren får jag duktigt ont, ibland med så kraftiga hugg att jag får svårt att andas på grund av smärtan, får dra med mig vänstra benet i byxbenet för att få in det i bilen och försöker att använda kopplingspedalen så lite som möjligt. Det innebär alltså en ganska stor påfrestning på min vardag med jämna mellanrum. Jag har sökt läkarhjälp för det hela och fick starka värktabletter utskrivna och ett råd att gå till sjukgymnast (heter det inte fysioterapeut numera?). Fast jag är lite trög så jag tog en tablett och när det släppte så att jag kunde röra mig något sånär igen så glömde jag bort både tabletter och sjukgymnasten. Jag går ju och rider och gör ryggstärkande övningar hemma ändå, tänkte jag.

Nåja, nu ledsnade jag till slut på den molande värken och under tiden vi paddlade kanot gick det upp för mig att det faktiskt är handikappande eftersom det gjorde riktigt ont efter en stund. Så jag bokade en tid till en kiropraktor och var där igår. Det visade sig att jag har ett diskbråck och förmodligen en kotförskjutning i korsryggen. Kotförskjutningen ville hon inte säga till hundra procent att den fanns utan att ha röntgat, men hon lät ändå bestämd när hon sa det.

Efter denna första behandlingen får jag inte sitta på en vecka, vilket känns störtfånigt och svårt att minnas att låta bli eftersom det faktiskt gör mindre ont nu.

Så här ligger jag och känner mig fånig och lite ledsen över att det var värre än jag trodde. Jag hade bara lite ont i ryggen…..? Inte förrän i eftermiddags upptäckte jag den gräsliga färgkombinationen på kläderna, haha. Så den bjuder jag på.

Nästa händelse är följetongen med avloppet. Jag fick hjälp i förmiddags med att rensa men det var inte förrän han tog bort toalettstolen och började rensa från det hållet som han fick bort proppen. Då hade vi hållit på i flera timmar och jag hade ställt mig in på att inte kunna använda badrummet eller köket på resten av sommaren. Så när det väl löste sig så löste sig nog en propp i mig också för jag kunde inte hejda tårarna från att rinna. Det enda jag inte kan göra nu är att duscha, men det är ju ingenting i jämförelse med att inte ha ett fungerande kök och dessutom diskbråck som grädde på moset.

En vän kom hit med pizza och lyssnade tålmodigt på mig medan jag pratade och pratade om ryggen och avloppet och om den gången jag föll av en häst så illa att benet var förlamat i några minuter. Den gången var jag lika surt envis som vanligt. När jag slutat upp att svimma av smärtan kravlade jag mig upp med hjälp av stigbygeln i stående ställning och kom så småningom upp på hästryggen igen. Men jag galopperade inte någon längre sträcka för huvudet ville stänga av igen. Då hade jag också problem med att växla när jag körde hem efteråt. Förmodligen uppstod kotförskjutningen redan då, men läkaren som jag hasade mig till på kryckor dagen efter sa att jag skulle vara glad att bäckenet tog den värsta smällen för annars hade jag brutit något och att jag skulle sluta upp med kryckorna för det var bara dåligt. Så jag gjorde som hon sa och tänkte inte mer på det. Lite ryggont gör ju ingenting i jämförelse med brutna ben.

Nåja, det löser sig säkert så småningom med den där ryggen. Det är bara badrummet som jag inte har någon kontroll över.

Det är fuktskadat och den gamla äckliga plastmattan behöver rivas ut för att få överblick över skadan. Det enda jag själv kan göra är att vänta tills alla har haft sina semestrar och har tid att komma hit. Under tiden är det jag som antingen duschar hemma hos andra eller badar i någon sjö.

Den enda som, precis som vanligt, är helt opåverkad är hunden. Han tyckte att det var ofantligt roligt att rensa avlopp och försöka sno åt sig pizza ute på gräsmattan. Å andra sidan är det lika ofantligt tråkigt när jag bara ligger still och inte går någon mil eller två med honom nu ikväll. Men för en gångs skull så tänker jag bara vila, dricka alldeles för mycket té och läsa en bok. Han får helt enkelt ha tråkigt en stund.