När proppen går

Det är som att luften gick ur mig ännu lite till igår och idag. Jag grubblade på om jag skulle berätta om det på bloggen eller inte, men det är en del av min vardag och det kommer att påverka min träning inför att gå till Norrland så småningom, så det hör väl till…

Jag har besvärats av ryggvärk i många år, så som många gör, och de senaste två åren får jag duktigt ont, ibland med så kraftiga hugg att jag får svårt att andas på grund av smärtan, får dra med mig vänstra benet i byxbenet för att få in det i bilen och försöker att använda kopplingspedalen så lite som möjligt. Det innebär alltså en ganska stor påfrestning på min vardag med jämna mellanrum. Jag har sökt läkarhjälp för det hela och fick starka värktabletter utskrivna och ett råd att gå till sjukgymnast (heter det inte fysioterapeut numera?). Fast jag är lite trög så jag tog en tablett och när det släppte så att jag kunde röra mig något sånär igen så glömde jag bort både tabletter och sjukgymnasten. Jag går ju och rider och gör ryggstärkande övningar hemma ändå, tänkte jag.

Nåja, nu ledsnade jag till slut på den molande värken och under tiden vi paddlade kanot gick det upp för mig att det faktiskt är handikappande eftersom det gjorde riktigt ont efter en stund. Så jag bokade en tid till en kiropraktor och var där igår. Det visade sig att jag har ett diskbråck och förmodligen en kotförskjutning i korsryggen. Kotförskjutningen ville hon inte säga till hundra procent att den fanns utan att ha röntgat, men hon lät ändå bestämd när hon sa det.

Efter denna första behandlingen får jag inte sitta på en vecka, vilket känns störtfånigt och svårt att minnas att låta bli eftersom det faktiskt gör mindre ont nu.

Så här ligger jag och känner mig fånig och lite ledsen över att det var värre än jag trodde. Jag hade bara lite ont i ryggen…..? Inte förrän i eftermiddags upptäckte jag den gräsliga färgkombinationen på kläderna, haha. Så den bjuder jag på.

Nästa händelse är följetongen med avloppet. Jag fick hjälp i förmiddags med att rensa men det var inte förrän han tog bort toalettstolen och började rensa från det hållet som han fick bort proppen. Då hade vi hållit på i flera timmar och jag hade ställt mig in på att inte kunna använda badrummet eller köket på resten av sommaren. Så när det väl löste sig så löste sig nog en propp i mig också för jag kunde inte hejda tårarna från att rinna. Det enda jag inte kan göra nu är att duscha, men det är ju ingenting i jämförelse med att inte ha ett fungerande kök och dessutom diskbråck som grädde på moset.

En vän kom hit med pizza och lyssnade tålmodigt på mig medan jag pratade och pratade om ryggen och avloppet och om den gången jag föll av en häst så illa att benet var förlamat i några minuter. Den gången var jag lika surt envis som vanligt. När jag slutat upp att svimma av smärtan kravlade jag mig upp med hjälp av stigbygeln i stående ställning och kom så småningom upp på hästryggen igen. Men jag galopperade inte någon längre sträcka för huvudet ville stänga av igen. Då hade jag också problem med att växla när jag körde hem efteråt. Förmodligen uppstod kotförskjutningen redan då, men läkaren som jag hasade mig till på kryckor dagen efter sa att jag skulle vara glad att bäckenet tog den värsta smällen för annars hade jag brutit något och att jag skulle sluta upp med kryckorna för det var bara dåligt. Så jag gjorde som hon sa och tänkte inte mer på det. Lite ryggont gör ju ingenting i jämförelse med brutna ben.

Nåja, det löser sig säkert så småningom med den där ryggen. Det är bara badrummet som jag inte har någon kontroll över.

Det är fuktskadat och den gamla äckliga plastmattan behöver rivas ut för att få överblick över skadan. Det enda jag själv kan göra är att vänta tills alla har haft sina semestrar och har tid att komma hit. Under tiden är det jag som antingen duschar hemma hos andra eller badar i någon sjö.

Den enda som, precis som vanligt, är helt opåverkad är hunden. Han tyckte att det var ofantligt roligt att rensa avlopp och försöka sno åt sig pizza ute på gräsmattan. Å andra sidan är det lika ofantligt tråkigt när jag bara ligger still och inte går någon mil eller två med honom nu ikväll. Men för en gångs skull så tänker jag bara vila, dricka alldeles för mycket té och läsa en bok. Han får helt enkelt ha tråkigt en stund.

5 reaktioner till “När proppen går

  1. hello Evelina, wow!!, the theme of your back is really serious, do not take it lightly, and as you yourself say about your stubbornness, it will not really take you anywhere, with that really serious diagnosis, I would personally forget to always ride horses, I know you love horses, you said it yourself, but the evidence of ”reality”, you can not do it aside ”simply” because you do not like it…

    Do you remember actor christopher reeve?, if you do not remember, see his story on the internet and seriously meditate… you already have the experience of seriously falling off the horse and its consequences…

    I am nobody to be giving advice and I hope you do not misinterpret me, maybe, the intention of what I say… sometimes certain truths hurt when faced with them… nobody but you know the decisions that best take…

    my mother suffers in the cold winter days of something similar, product at the time, of the fatidical spinal or epidural technique, something that doctors wash their hands, she uses analgesics and something I do not know what to name it here, a kind of camphorated ointment, and apply heat with a red light … maybe that is known where you live… maybe you have to wear a belt for a while.

    I hope you can have help with your water leak, I understand you very well, those problems alter all the order in the daily life. Maybe it’s just a plug of dirt that obstructs the pipe, but you have to find it, haha, there’s all the action and fun…

    take good care of yourself and try to rest, and even if you do not feel pain, do not trust, your hernia will continue there, better be warned … and do not feel silly or sad, it will happen, the important thing is to be prevented, and learn that we are not super men, our body will sooner or later remind us that we are not immortal…

    Much encouragement Evelina, and strength, take care of yourself very much please…
    a warm hug from a distance, fernando.

    Gillad av 1 person

    1. Hello!! Of course I remember Christopher Reeve, he was Superman, my absolute favourite superhero when I was a kid! He fell off his horse.

      Well, I understand that the first reaction is to immediately stop doing what might be dangerous for you, it’s natural. The problem is that if I was to stop doing things that might become dangerous I would have to not go scuba diving, not go skiing, not go skating on the frozen lakes in winter and certainly not drive a car since I always drive way too fast. See what I mean? It would kill me not to be able to do things like that. But I asked if it would be a bad thing to ride and it wasn’t (as long as I don’t fall off).

      I’m familiar with the red light therapy that you mention. It might be something that could help me too, thank you for telling me! At the moment there’s nothing more to do than to keep that Resignol coming in a large doze, haha. But I’m sure it will work out fine.

      Hugs!!

      Gillad av 1 person

  2. Yes, I understand what you are saying, I was just trying to explain the risk of doing certain things with a hernia in the back, do not neglect it….

    the red heat light is a very good therapy, you can have that lamp in your house and apply heat, although the application of camphor ointment should be done by another person, for oneself it is difficult, also a band that is used for the lumbar region…

    I was moved to see the picture of you and Vidar, both with sadness, of not being able to leave, haha… two children who should stay at home… poor bored children.

    Do you see that Resignol serves?, ha ha ha…
    Have a good day tomorrow, a hug, Fernando.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s