Regnet kom klockan sex. På en kvart föll temperaturen från 26 till 16 grader och det blev plötsligt så mörkt.
Jag ägnade tiden innan åt att planlöst sopa några gångplattor, flytta runt lite skräp, kasta blickar upp mot himlen och sniffa i luften. Kunde inte det där regnet komma snart, det var på tok för längesedan sist.
När de första dropparna föll mot min hud kunde jag inte hålla mig utan ropade på grannen. ”Nu kommer det!!” När hon avbröt det hon pysslade med log vi brett båda två innan vi hjälptes åt att bära in hennes saker. Jag tror att vi blev lika pirrigt förväntansfulla båda två för när första doften av regnet kom emot oss infann sig inte den vanliga stressen att man skulle skynda sig för att slippa bli blöt. Vi bara stod och drog in djupa andetag och skrattade lite åt Vidar som satt och gjorde samma som vi, lyfte huvudet mot vinden och luktade på regnet.
Jag minns bara en tidigare vår när det inte regnade på en evighet. Det var på gymnasiet och jag och några fler gick ut och dansade med ansiktena vända mot himlen. Det var så befriande.
Nu gick jag in, lutade mig ut genom fönstret en stund innan jag satte på en kopp té. Luften som kommer in är befriande fuktig och full med vårens dofter. Äntligen har världen slutat knastra.
Egentligen önskade jag lite åska också, men det är så mycket som kan bli fel då så det är lika bra om det inte blir något. Men det gör ingenting om det regnar hela natten. Det vore bara bra.
Egentligen var jag för trött för att gå ut och gå igen, men det går inte att låta bli när dofterna som slingrar sig in lockar och drar och inte alls vill låta en vara. Jag gick ut, långsamt och kravlöst och bara var med fötterna rytmiskt mot vägen och ansiktet mot himlen. Där någonstans får jag vingar. Lättheten får det att kittla i magen och bubbla i blodet. Äntligen har luften slutat knastra.
På vägen hem kom kalvarna springande. De tycker att hunden är enormt spännande och själv dör jag litegrann av att de är så söta. Löjligt söta. Om jag ska fortsätta i den här takten så slutar det väl med att jag köper mig en kossa eller två. Fast då får det nog allt bli en fjällko, som jag alltid drömt om. Men jag kan ju inte ha den i trädgården…
Fast de här sötnosarna är nästan i trädgården. Jag ser dem från vardagsrummet om de är i den nedre delen av hagen. Det är också en lyx.
Nu kallar natten och de sista knallrosa stråken på himlen är på väg att tona ut i skogsranden. Dags att sova litegrann.
Dit stigen leder 
Hi Evelina, you describe very well, if I said something on my part it would be the same thing you said… really, the air and around when it rains, it’s magical, I love the rain at night.
I think that a cow as a company would be very caring, in addition to having the right space, I recognize that it has something charming, but I understand that they require a lot of attention. although I recognize that it would be very interesting to see you calling them doing Kulning… it would be very interesting, ha ha ha…
¿Would you do the test?…
nice pictures, greetings and have good rest, fernando.
GillaGillad av 1 person
I would have to learn how to kula before I call the cows. But there’s definitely something I would like to try.
I don’t mind taking care of animals. Horses needs attention too and I could easily spend five ours with just one. I guess that a cow under my care would be loved to bits, haha.
Thank you for your compliments, I’m glad you like the pictures and my text.
GillaGillad av 1 person