När grått inte är så dumt ändå

Morgonen var höljd i dimma. Ljuvlig, mjuk dimma efter dagar av isiga vindar. Träden försvann i den grå filten som höll om efter haglets svidande piskrapp. Så stilla och försiktigt som bara dimma kan.

Min favoritfilt är faktiskt grå. Fin, mjuk ull som fortfarande ser tämligen ny ut trots att den börjar få rätt många år på nacken. Förmodligen ruskigt bra kvalitet. Ull är egentligen nästan oslagbart när det kommer till värme och helt klart mitt favoritmaterial. Vid ett enda tillfälle förlitade jag mig på fleecetröjor på en tredagars kanotutflykt på Nissan. Jag har aldrig frusit så i hela mitt liv och gick faktiskt också ner ett kilo i vikt per dag. En prestation med tanke tanke på att jag inte hade särskilt mycket underhudsfett alls på den tiden. Så efter den kyliga upplevelsen klär jag mig i så stor utsträckning som möjligt i ull när det är väder för det. Nackdelen är ju såklart att det kan väga mera än ett plagg i fleece, men när det kommer till komfortvärme är jag obeveklig, jag hatar att frysa.

Även om dimmans gråa filt svepte om världen så är det märkbart stor skillnad i nyanserna av grönt från dag till dag nu. Gräset stretar på i allt högre takt, fästingarna myllrar i takt med gräset och lupinerna har vecklat ut sina blad i dikesrenarna. De är ogräs som har spritt sig från trädgårdar och hotar våra vanliga växter som annars trivs i dikeskanter. Jag tycker väldigt mycket om dem ändå.

De samlar alltid upp daggen i små perfekta droppar och fortsätter att vara intensivt gröna fastän gråvädret kväver allt annat. Längtar efter deras färggranna blommor.

En liten bit från där jag bor finns en grusväg som leder ner till sjön. Den där grusvägen är en av mina favoritplatser på jorden. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag blir så lugn varje gång jag kommer in bland träden där.

Det spelar ingen roll om det är dag eller natt, vinter eller sommar så är det alltid lika fint just där. Nu på våren kommer förhoppningsvis fiskgjusen tillbaka och häckar i en av tallarna och nattviolens doft smyga fram längs vägen.

Fast just idag är det en riktig innesittardag. Till och med Vidar verkar vara ovanligt trött, åtminstone för att vara han…

Fast han säger inte nej till att busa lite i soffan en stund.

Vilket naturligtvis gör att det är stört omöjligt att få en bild där han inte gör konstiga miner….

Jag hittade tjugo fästingar som spatserade omkring i hans päls förut. Hoppas inte att någon kvarvarande har emigrerat över till mig. Fast jag är väl så marinerad i té att de helst avstår.

Önskar en mysig grådag, härlig valborgsmässoafton och en skön start på maj!