Det är sällan man funderar på hur det ser ut under någonting som man passerar över. Ofta är man kanske lite betagen i utsikten när man färdats mellan kompakta granar som står som en vägg längs med vägen och man som i ett trollslag plötsligt ser hur långt som helst. Själv är jag nästan alltid nyfiken på hur själva bron ser ut från sidan eller undertill och inte bara den hänförande utsikten. Jo, jag vet att det finns miljoner med bilder på berömda broar från båda sidor och från ovan och så, men jag tänker på de där vardagliga broarna som man kanske inte ens är medveten om att man passerar.
Den här bron har jag passerat över med bil ett oräkneligt antal gånger och aldrig tänkt på den som något annat än kanske något för smal. När man kommer som bilförare ser man bara asfalten och det fula skyddsräcket innan man måste lyfta blicken för att avgöra om man får möte eller inte. Den är nämligen inte bred nog för att två bilar att passera varandra. Därför var inte förrän jag gick till fots över den mindre bron vid sidan om bilbron som jag insåg att den var äldre än jag trodde och dessutom vacker. Väldigt vacker.
Det är mer eller mindre hopplöst att komma intill den på ett vettigt sätt för att få en bild. Det växer på tok för mycket hägg med sina långa, smala grenar ut över vattnet och slänterna är branta nog att få de flesta att tappa fotfästet.
Det finns tre stenväggar kvar efter en byggnad bara en liten bit bort och där kan man trassla sig ner och sitta skyddat om man vill vara riktigt nära ån en stund. Jag gillar såna där lite halvt hemliga ställen och blir väldigt glad av att hitta dem. Just det här stället tappade jag bort i några veckor eftersom jag tydligen tyckte att det var så rysligt lätt att hitta att jag inte behövde ta ut några landmärken. Eller tja, landmärken….snarare mängden sly kanske…
Vatten finns det som sagt gott om här omkring och det är inte bara gölar och sankmark utan också söta små porlande bäckar som slingrar sig fram.
Så här på våren är det underbart härligt att få höra ljudet från dem igen.
Apropå det så är det dags för mig att gå ut och gå en liten runda igen. Skön söndag önskar jag dig!
Dit stigen leder 
Ååå 🙂
GillaGillad av 1 person
hello evelina, really very nice the structure of the bridges, nowadays those that are built are only functional, without any aesthetic, these samples have something like timeless, to say somehow, between very old and something modern…
It is beautiful that place where the stream runs, it really is a very interesting secret place, I agree that the sound of the water is very reassuring … excellent place and nice pictures.
When I saw your images of the river, I remembered a folk song, or poem, by Atahualpa Yupanqui, ”You who can, come back” (Tú que puedes, vuélvete)… I have tried, with my lack of the English language… to make sense of the sentences, I hope it is understandable, forgiving some error…
a hug from a distance, fernando.
I dreamed that the river spoke to me
With voice of snow summit
And sweet, it reminded me
The things of my homeland.
You who can, come back
told me, the river crying
The hills that you love so much
-he told me-
There they are waiting for you.
It’s a sad thing to be a river,
Who could be a lagoon,
Hear the whistle of the reed
When the moon kisses it.
What more similar things
They are your destiny and mine,
Live singing and suffering
For those long roads.
You who can, come back
told me, the river crying
The hills that you love so much
-he told me-
There they are waiting for you.
You who can, come back…
GillaGillad av 1 person
What a lovely poem! Sad, but yet filled with love. Thank you for sharing 😊
GillaGillad av 1 person
thanks to you for sharing your thoughts and stories … a hug …
GillaGillad av 1 person