Letar solstrålar

Den senaste tiden har det verkligen varit aprilväder. Plötsliga skyfall, hagel och sol om vartannat i en enda röra. Det har till och med varit rått inomhus och kvällarna har jag kurat skymning med tända ljus och alldeles för mycket té.

Känslan av att vara instängd av det dåliga vädret gör mig rastlös så när jag av ren klumpighet krossade filtret på objektivet fick jag en fin anledning att ge mig ut och köpa ett nytt. Jo, jag ägnade säkert en kvart åt att tacka alla högre makter att det inte var kameran eller linsen på objektivet som gick sönder.

På vägen hem stannade jag vid en skogsväg och klev rakt ut i skogen. Det var befriande att bara gå i lingonris och mossor utan att veta vad som fanns framför eller runt nästa lilla göl. Vidar passade på att bada bollen i varje liten dypöl han kunde hitta och verkade lika lycklig som jag över den stiglösa naturen vi hamnat i.

Vi var inte ute i mer än kanske en timma, jag ville inte hamna mitt i ett nytt oväder när jag behövde se så bra som möjligt för att avgöra var jag var, men det räckte för att sudda bort den tryckande känslan av instängdhet. Det gick lättare att köra hem den sista biten.

Jag insåg för någon dag sedan att jag inte riktigt vet vad den rätta benämningen för de sanka områdena är. Myrmark, mosse, sankmark….? Det kanske inte spelar så stor roll egentligen, men jag tycker om ord och för att kunna leka med dem behöver man veta vilka de är.

Egentligen gillar jag inte gult, inte ett dugg, men i den här sega väntan på varmare tider suger jag i mig av varje uns av sol, även om det kommer i form av blommor på en sälg. Tills det vänder igen och blir varmare vänder jag blicken mot de små solstrålar som finns runt omkring mig. Närmast till hands blir en bit gyllenbrun kaka och ännu en mugg té.