Jag ska bara…

Jag ska bara titta, sa jag till mamma innan vi for in till stan, prova skor och prata lite med personalen. Det är bra att fundera innan man faktiskt köper någonting.

En stund senare gick jag ut från butiken med en stor kasse innehållande ett par kängor, tändstål, vax till skor och ett par härliga ullsockar avsedda för vandring.

Jag traskade visserligen runt skohyllan några varv med kängorna på, men det är svårt att veta hur det känns när man väl använder dem på riktigt och eftersom jag vet om hur impulsiv jag är så försökte jag att lägga band på mig. Det var då jag upptäckte var min impulsivitet kommer ifrån… Mamma hoppade nästan jämfota av iver där hon stod och tittade på när jag gick varv efter varv. Till slut blev hon väl närapå yr i huvudet. ”Du behöver ju skor!” sa hon och smulade sönder mina motargument utan några större svårigheter. Jag resignerade egentligen utan något större motstånd och kände mig mest full i skratt. Alla goda råd och förmaningar jag fått innan köpet for genom mitt huvud, men så tänkte jag att jag kanske borde följa känslan av att det verkade vara ett par bra skor ändå. Så det fick helt enkelt bli de där första bästa. Skönt att inte behöva krångla.

Det var mysigt att gå bland alla friluftssaker i butiken och diskutera för- och nackdelar, prova hattar och kepsar och nostalgiskt titta på ryggsäckarna av märket Fjällräven Kånken och dra sig till minnes alla de gånger vi gått till stranden med en sån på ryggen, eller i skidbacken eller till skolan med för den delen. Det var en bra ryggsäck, höll i en evighet. Sådär pladdrade vi på under en ganska lång stund innan vi for hem igen.

Jag är inte i stan så ofta och även om det var av en rolig anledning idag så blev jag så ruskigt trött efteråt. Lite té och några kex var en nödvändighet innan jag fortsatte sista biten hem till mig. Det är så mycket jag inte är van vid i stan och så många intryck att jag blir rent snurrig. Bilar och människor i en aldrig sinande ström. Nä, jag passar bäst ute på landet där det inte är lika många människor.

Kvällspromenaden rensade huvudet på de flesta intrycken och jag njöt av de varma jorddofterna och solens sista strålar innan de försvann bakom granarna uppe på kullen.

Isen har blånat och dragit sig tillbaka ytterligare några ytterligare några meter så om det blåser i morgon så går den nog upp helt.

Den förändras mycket i färg och form från dag till dag och jag tröttnar nog aldrig på att gå och titta ut över vattnet vilken årstid det än är.

Det märktes på folk att de tyckte att det var ljuvligt i solskenet idag. Plötsligt är det så många fler människor utomhus och i sina trädgårdar och i solstolar. Jag tycker nog att det är lite jobbigt med det skarpa ljuset mitt på dagen. Det gör mig trött i huvudet och gör att jag helst vill gå in en stund tills allt har lugnat sig lite. Då kan jag gå ut igen, när det vassa har slutat vara så vasst och till och med vinden har mojnat om man har tur.

Solglasögon fungerar inte alltid för mig, då är det lättare att gömma ansiktet i skuggan från brättet på hatten.

En till som blir trött av sol och vind är kissekatten. Eller så ledsnar han bara väldigt fort på att vara fotomodell. Svårt att säga vilket.

Det är sällan jag tar bilder på honom. Han försvinner så lätt i allt annat som är mörkt. Eller så försvinner han kvickt i bakom någon grästuva när han får syn på kameran. Maken till motsträvig katt får man nog leta efter.

Ha en fin fredag!