Om vi ska vandra tillsammans, kan vi då inte vandra mjukt? Som en dans där man fattat varandras händer, leder och följer i samma takt. Om inte virvlande, starkt och magiskt så kanske lite stillsamt eller rent av lent och ömt.
Om vi ska vandra tillsammans, låt oss då vandra försiktigt, med varma händer mot varandra, tillåtande och stöttande där stöd behövs. Med ögon som möts i nästa andetag och pirrande huden blossar.
Om vi ska vandra tillsammans, vandra vid min sida, lek med mig i virveldansen, snudda vid min panna och glittra dina ögon mot mina när solens sista strålar möter bergets topp.
Jag heter Evelina och bor med min katt och hund på gränsen mellan Småland och Västra Götaland, ute på landet där jag trivs bäst. Vi flyttade tillbaka efter sex år i Skåne då min längtan efter skogen blev för svår. I skogen blir mitt hjärta lugnt och själen kan andas fritt. Här börjar mina äventyr! Tanken är att jag fram till april 2019 ska ha skaffat mig så mycket erfarenhet att jag tryggt kan ge mig iväg med en fyrhjulig sparkcykel och min hund Vidar från Skåne upp till Norrland. Men resan har förstås redan startat då man aldrig kan vara helt säker på vart stigen leder.
Visa alla inlägg av Evelina
Publicerat
2 reaktioner till “Vandringsmjukt”
hi evelina, I’m speechless, beautiful reflection …
Greetings, fernando.
Dit stigen leder 
hi evelina, I’m speechless, beautiful reflection …
Greetings, fernando.
GillaGilla
Thank you very much! I only write what comes into my mind, but it’s very nice if someone else likes it.
GillaGillad av 1 person