Ännu mer skog. Jag är förundrad över att det djupnar och viskar om träden i en längre tid än någonstans jag varit förut. Ändå finns det miltals av skogsvägar här. Mil efter mil efter mil.
Jag knastrar fram på grus, på slippriga stigar och över mossklädda stenar.
Här är vildsvinen närmre, tjädrarna flyger tungt mellan träden och rävarna slinker undan i en hukande trav. Det är mer av allt här, och fullständigt annorlunda.
Allra härligast ändå var att få gå rakt in på gårdsplanen och stå mitt ibland hus från 1700-talet. Jag blev så tagen av atmosfären att jag fullständigt glömde bort att ens försöka ta någon bild. Inte ens på den rotmosfärgade katten som låg på stenen utanför dörren.
Men jag var inte där för att ta bilder, vilket jag hoppas att jag kan göra en annan gång, utan för att hälsa på hos en ardenner. Hon är tretton år och rund och go och med kloka, snälla ögon.
Jag blev blixtförälskad. Visserligen har jag sällan svårt för att bli förälskad i djur, men det gick bra mycket fortare än jag tänkt mig. Särskilt ston brukar jag tycka är lite svåra.
Men inte den här damen. Hon är stor och tung, men smidig som en dansös och älskar att jobba. Inte riden så särskilt mycket dock, så det blir spännande att se hur vi utvecklas. För om allt går bra så kommer den alldeles underbart härliga galoppen som hon bjöd på idag att följas av många, många fler.
Jag blev lycklig ända ut i mina stelfrusna tår, log mot den bländande solen som svepte bort den frasande frosten medan vi utforskade nya vägar tillsammans. Underbara häst.
Väl hemma fortsatte solen och dagen att göra min dag till en underbar dag, en sån som man stoppar in i minnet och drar fram en annan dag när det inte känns lika bra.
Solen lekte både länge och väl med ångan från min temugg.
Själv satt jag lika länge och väl och njöt. Fortfarande med ridkläderna på.
Dit stigen leder 
Hi Evelina, there is plenty of time to explore new trails, from what I am seeing, I will be attentive to the records of those old houses in the middle of those forests, how many stories there would have been there…
This horse is not a horse, it is a TANK, a super horse, ha ha ha. I hope you can become friends with him and trust him to give you many walks. I love the image of the cup of tea, well deserved after a walk in the woods…
Have a good night and have a great day tomorrow.
a warm hug.
GillaGillad av 1 person
Oooh, the atmosphere amongst those houses were absolutely breathtaking. I’m not sure that I’m the right person to try to catch it with a camera. But I will definitely give it a chance.
The abandoned houses will probably take some time for me to walk closer to. There’s always something very sad around houses with curtains and furniture still in them. Even if the roof has caved in I always get the feeling that someone might come home and that I’m an intruder… Silly, I know.
Haha, she is definitely a large horse, not the tallest horse I’ve ridden, but surely the heaviest. She’s a little bit all over the place when out riding, but I guess that we’ll get on great together. She hasn’t been ridden much, but she knows how to stop and go forward so the rest will come eventually. I absolutely adore her.
Warm hugs to you too
GillaGillad av 1 person
I understand what you say about those abandoned houses, maybe there were stories there, personally you don’t know what could happen there, thoughts and feelings, the environment is impregnated perhaps…
have a good night.
GillaGilla