Midsommargrönskan

Jag såg regnet komma emot mig som en skir slöja av grå och gnistrande vita pärlor långt innan de första dropparna lade sig som ett flor i mitt hår.

Regnet är fortfarande något jag välkomnar varje gång det faller även om det är som en störtskur mitt under en promenad och jag får gå dyngsur hela vägen hem. Förra sommarens torka är alltför färskt i minnet. Även om det har regnat betydligt mer än så länge så andas jag ändå ut de dagar det faller ett mer ihållande regn. Jag tycker fortfarande om att bli blöt och kall, att ta med regnjackan ut känns som ett privilegium och att blicka upp mot en himmel som inte är oändlig utan är i ständig rörelse och med en fantastisk variation av molnens skiftningar gör mig varm av lycka.

Världen innehåller ett större spektra av färger och ljud i år. Det dammar inte bara torrt när vinden drar fram och de spröda tonerna av torra löv som raspar i vindilarna har bytts mot djupnande suckar från mjukaste grönskan och ivrigt darrande asplöv.

Likaväl som jag ibland önskar mig en snöhög att svalka av mig i om vårvintern när kroppen fortfarande är van vid kyla så är jag lika lycklig över grönskan som är nu. Jag suger i mig av dova färger och blågrön sommar. Skira toner av rosa som möter mörkgrönt i blanka bladrosetter kan fullständigt absorbera mig.

Milda midsommar, mjuka grönskan med sömniga mornar och dagg i håret, slut oss i din famn, lägg oss mjukt mot din värmande jord och jaga vinterkylan ur kroppen. Kvillra lent mot huden och lek fram nattens fjäderlätta ljushet bland skogens blommor och ängarnas överflöd av virvlande fjärilar.

Linda dig i en krans runt mitt hår och led mina steg mot lättare tider. Jag har fastnat i din skönhet och vill aldrig att du släpper mig.