Sommarnätter

I vänliga kvällar sitter jag ute så länge det går tills knotten blir för besvärliga. Tänker tankar om nu och då, funderar på det stora i det lilla och förlorar mig i en grön skalbagges promenad på min arm.

För några dagar sedan tappade jag tålamodet med mig själv, en sugande trötthet har sakta sugit musten ur mig sedan jag skrev på kontraktet till mitt nya hem. Det är som att all stress över var jag ska bo, budgivning och osäkerhet gjorde att jag stupade istället för att få ny kraft när det väl löste sig. Att det dessutom löste sig så bra borde ha gjort mig ännu piggare, tänkte jag, medan ännu en illgrön skalbagge landade på min arm. Lite diffust förundrades jag över mängden av dem då jag insåg att hela stolen var fylld av spatserande grönisar, en del i färd med att göra nya små baggar. Det här året verkar bli en ovanlig sommar i form av onormala trädblomningar, galna mängder gröna skalbaggar och alldeles för få syrénblommor.

Nåja, att jag till slut ledsnade på min energilöshet gjorde att jag joggade istället för att gå, tränade intervaller i uppförsbackar och medan jag flåsande som en blåsbälg hämtade mig på backkrönet kastade jag ner bollen åt hunden en extra gång och för tusende gången undrade om han någonsin kommer att bli trött av träning.

Dagen efter for jag in till samhället och köpte ordentligt med så färska grönsaker som möjligt, olika färger och form, och lite rödbetsjuice. Inte min melodi, men jag tror att jag läst någonstans att det är bra för kroppen, så ett stort glas klunkade jag i mig under ett vilt grimaserande. Allt det toppade jag med en burk vitaminer som också ska hjälpa till att ge energi.

Placeboeffekten ska man aldrig förringa och ikväll är första gången på länge som jag tog med mig kameran på promenaden. Tänk att efter en vitamintablett, en krispigt färsk lunch och en joggingtur senare få tillbaka så mycket livskraft att det var en mjuk lycka över livet som spred sig genom kroppen. Färgerna blev intensivare, ljuset på kvällshimlen flödade snällt genom fluffiga moln och lupinerna stod som en allé i kontrast mot hundkexen på min väg.

Nu när månen letat sig upp över trädgränsen och fåglarna har tystnat för natten letar sig ett kyligare stråk av luft in genom fönstret. Det är stilla, sommarens iver har gått till vila en stund. I den ljusa sommarnatten tankar jag ny energi, andas mjukt mot sovande, varm päls. Små snarkande pip från katten påminner om att det är dags att sova.