Långa kliv mot sommaren

Njuter av solen, vinden och regnet. Att värmen försvann gör ingenting. Någonstans hänger oron från förra årets torka ännu kvar. Att vakna av störtskurar mot fönstret om natten gör mig trygg. Ännu är det ingen torka i sikte, marken är fuktig när man sätter sig ner och regnjackan åker på oftare än jag kan minnas att jag använt den förut. Det är inte lika lätt att ta med sig kameran ut i det där vädret, men jag har ändå fått befinna mig så mycket i civilisationen att det hade blivit en helt annan typ av blogg om jag tagit bilder och skrivit om det. Men det är kanske inte så konstigt när man är i färd med att köpa hus.

Snart vänder månaden in i sommaren. Det är ännu lite overkligt, fastän att hela världen är ense om att den redan är här. Midsommarblomster är på väg att slå ut, syrenerna har tagit sats och skänker strax kaskader av lila och vitt omkring sig. Mina promenadstråk kantas av ystra kossor, kalvar och tjurar i en enda röra och jag är glad att jag har fått lite träning i hur de fungerar för det är inte mycket till staket emellan oss… De senaste dagarna har jag valt att gå andra vägar där det inte är fullt lika många djur. Än…

Att gå från ren förtvivlan över att behöva lämna platsen jag älskar till att plötsligt bli husägare några kilometer längre bort har tagit på krafterna. Jag är glad för att jag blir kvar över sommaren, att få njuta av mjuka och ljusa nätter i invanda spår. Att bara vara och ändå veta att jag är trygg även när hösten kommer. Då kommer jag att fylla det lilla skjulet med ved, göra rummen ombonade och fina och leka kurragömma med hunden medan katten är på strövtåg. Det kommer att bli en fin höst. Jag nästan längtar lite.

Men innan dess tassar vi mjukt vidare i skog och mark, ser på när älvorna dansar bort över ängen, fnissar åt en och annan kattuggla som inte förstått att det inte är tid för den att hoa fruset längre och förvandlar maskrosor till rinnande solljus i en liten burk.

Jag kokar dem förstås först. Men tänk ändå att vatten, citron och socker kan göra ett ogräs till något så fint. Det till och med doftar solljus om dem.

Den här sommaren blev inte som jag planerat, men det var väl att jag inte var någonstans halvvägs på väg genom Sverige och varit tvungen att avbryta för att leta efter ett nytt boende. Det hade varit ännu värre än att ha tre månader framför sig av en genuin kärlek till den kända skogen.

Till hösten väntar nya äventyr. Det ska verkligen bli fantastiskt roligt!