Dagar som galopperar förbi

Vissa dagar flyter förbi i lugn takt men när kvällen kommer är det som att man ändå blir förvirrad och tror att man missat den.

Jag blev kvar i en dröm i morse. Ironiskt nog handlade den om att jag följde med en man in genom en dold port och in i en annan värld. Jag som aldrig brukar drömma om män och speciellt inte på midsommaraftons natt. Nåja, möter jag på honom i verkligheten så kommer jag att springa all världens väg för han såg både obehaglig ut och kunde göra saker som man inte borde kunna som en vanlig människa.

På förmiddagen for jag bort till hästarna. Han som jag brukar rida hade tagit av sig sin flughuva under natten och det var stört omöjligt att få en bild på honom där han inte gjorde konstiga miner.

Han har verkligen krupit in i en speciell del av mitt hjärta. Han har humor, är precis lika vimsig som jag och har unghästens lite vingliga sätt. Charmig till tusen!

Det är galet mycket flugor i år. Överallt!! Eller tja, det är otroligt mycket flugor, bromsar, blinningar, mygg, knott och diverse annat med vingar. Det går inte att freda sig för allt. Men efter ridturen fick alla flugtäcken och flughuvor på sig, vilket hjälper en hel del. De ser rätt lustiga ut, som att de har pyjamas, men vad gör man inte?

Eftermiddagen spenderade jag tillsammans med familjen igen. Gräs mellan tårna och sol på näsan är väldigt fint, men jag konstaterade att jag har lättare att vänja mig vid att det är svalare än när det blir riktigt varmt för jag var inte klädd för värmen.

Skjorta och jeans kändes rätt ända till eftermiddagen. Sedan kunde jag mest bara vara i skuggan.

Undrar om värmen kommer att hålla i sig nu? En lite mer sansad värme hade inte varit fel, det blir konstigt med alla svängningar mellan temperaturerna.

Det är konstigt förresten, det där med att rida, det är nog beroendeframkallande. Jag fick frågan om jag inte var glad nu när jag rider så mycket. Det sög till inom mig och jag tvekade inte en sekund när jag svarade att jag skulle kunna rida hela dagarna. Det är ju en omöjlighet och ibland är det inte särskilt fantastiskt alls, men jag har en förmåga att glömma bort frusna tår, värkande fingrar, blöta lår och snö i nacken, isande vindar och tillfällen då jag fastnat med knäna i trädstammar. Det är obeskrivligt att bli buren av en häst som tycker att det är lika roligt som en själv att vara ute på tur.

Idag blev en dag att minnas och plocka fram ur gömmorna när vintern och mörkret kommit tillbaka. Det är fantastiskt att kunna gå en spontan liten extra runda med hunden vid halv tio på kvällen bara för att man har lust utan att behöva stå i hallen en halvtimma innan och klä på sig alla lager av ytterkläder, vantar, mössa, reflexer och lampor. Såååååå underbart!

Jag hoppas att din dag har varit precis lika fylld av mjukhet, glädje och kärlek som min!