Våren som är sommar som är vår….

Det blir nästan lite konstigt när högsommarvärmen bara fortsätter och fortsätter, nästan som att man glömmer bort att det bara är vår och inte alls borde vara de här temperaturerna. Jag känner mig lite tjatig om vädret, men det gör mig så förundrad. Jag simmade i sjön ikväll. Simmade. Gick upp efter en stund och upptäckte att jag inte frös. Klockan sju på kvällen i maj. Jag är nästan så tvärsäker man kan bli över att det aldrig kommer att hända någon gång mer i mitt liv. Så märkvärdigt känns det.

I början när värmen forsade in över oss så var jag lite stressad över hur mycket jag skulle kunna hinna med att uppleva och njuta av alltihop. Nu har jag fallit in i nån slags rytm där jag tror att det bara kommer att fortsätta att vara så här. Konstigt.

När Vidar springer efter bollen på gräsmattan så ser man hur allt pollen far upp som ett dammoln bakom en bil på en grusväg. Det gör ingenting, regnet som kom för någon dag sedan har slagit ner många pollenkorn och desto fler hängen så nu går det att andas igen. Så skönt för jag längtar verkligen efter att jogga. Fast jag kan ju passa på att simma i sjön istället.

Jag upptäckte att Vidar inte riktigt simmade så duktigt som han vill få det att verka som att han gör. Istället för att simma ordentligt så går han med bakbenen på botten. Men han är så pass mycket modigare nu att jag ville prova att ta honom med ut på djupare vatten. Det slutade med ett par rejäla rivmärken på min mage och hela famnen full med vovve. Jag fick bära honom tillbaka upp till stranden igen. Men nu har vi i alla fall provat… Jag är glad att han skuttar och leker och ”simmar” så bra som han gör. Det kunde jag inte ens drömma om förra året.

Ikväll var det lite skönt när skymningen föll och alla ljud slutade upp att låta, bruset av alla fåglars sång och alla andra av naturens ljud dämpas när solen går ner. Lugnet har sänkt sig över oss.

I morgon kanske vi simmar lite mer.