Älskade

Jag gav bort mitt hjärta, för längesen, i en glödande solnedgång i september. Mina knubbiga barnahänder hade vuxit och fått långa, smala fingrar och jag snubblade ofta på mina fötter som vuxit alldeles för fort. Men när jag stod och blickade ut mot väster och de sista strålarna lekte med kopparfärger i mitt hår visste jag att mitt hjärta för alltid skulle tillhöra september. En sprakande månad av frukt, nötter, svamp och färger som sveper in i en rasande fart och ändå har tid att lämna silver i spindelnäten om mornarna.

Jag gav bort mitt hjärta i september. Lät det bulta mjukt och försiktigt medan timmarna flög förbi och gjorde kvällen sen. Där och då stod jag still i tiden och väntade inte på nästa andetag. Lyssnar på viskningarna i vinden, som smeker ömt mitt hår.

Sedan dess är jag viljelös och förförd, bortom sans och reson. Natten kallar med löften som färgat himlen sprakande och låter månen sprida sitt silverljus över sömniga träd och ljumma sjöar.

Mitt hjärta slår bultande slag i september, till toner av blå musik. Där dansar mina steg bland älvors skira tyg framburna av septembers mjuka röst.

Jag gav bort mitt hjärta i september.