Härliga vinterljuset!

Morgonen bjöd på en mysig repris på gårdagen med en ridtur i solsken och några minusgrader. Det var kanske lite råare i luften, men vi gick oss varma den första biten där det är som halast.

Efter ridturen hade jag plötsligt inspiration till att laga min favoriträtt, som är fyllda pastarullar, där jag alltid börjar följa receptet men som förstås aldrig slutar enligt receptet och eftersom jag alltid har tagit fel ost (råkade byta ut chèvre-osten till feta-ost) så har jag fortsatt lite på den linjen. Så idag slank det med soltorkade tomater och lite annat smaskigt också.

Vidar väntade med en alltmer ökande otålighet. Han ville ut och springa ju! Ligga där och titta på när någon lagar mat är inte ett dugg spännande…

Så vi gick iväg efter att jag stoppat i mig lunchen. Ganska oplanerat och utan att riktigt känna för att varken gå åt det ena eller det andra hållet, men kanske mest åt det håll solen var, så traskade vi uppåt på kullen till att börja med. Därefter var det bara att fortsätta.

Det är egentligen synd att kalla kullen som är lite längre bort för berg, för jag tror inte att det kvalificerar sig som berg, men den är i alla fall högre än de andra kullarna här omkring och är en stor orsak till varför det blir mörkt snabbare än på den andra sidan. Jag tittar ofta tjurigt åt det hållet den här tiden på året när solen sjunker ner bakom granarna högst där uppe. Fast idag var det så fantastiska färger och hög, klar luft så jag glömde bort att tjura.

Jag blir lika fascinerad över det blå ljuset som tilltar i styrka i takt med den sjunkande solen. Det är lika vackert varje gång!

Vidar utforskade glatt strandkanten vid sjön. Den sjöng rejält idag, men jag tror att det mest berodde på människorna som lekte på andra sidan av sjön. Om man slår eller stampar riktigt hårt på isen går det att få fram de där säregna ljuden och även om jag inte kunde se vad de gjorde så lät det mer som framkallade ljud än så som det gör när den stärker sig.

Inne bland träden förändrades ljuset igen och eftersom jag inte riktigt kände för att gå på vägen tillbaka till min skogsväg bestämde jag mig för att gå raka vägen genom skogen istället. Jag har länge spanat åt det hållet, men det är brant och jag har inte varit så pigg på att behöva klättra i hal mossa. Fast idag upptäckte jag att det går att gå på skrå. Vilket får mig att undra om det är ett slangord eller bara ett väldigt gammaldags ord…att gå på skrå är för mig att gå litegrann på snedden. Inte rakt på alltså.

Det var inte så farligt som jag trodde och vi var uppe ganska snabbt. Jag konstaterade att gårdagens känsla av tunghet på något sätt hade trollats bort och det sög inte ens i benen av mjölksyran som alltid kommer efter ett tag. Det var så befriande och jag hoppas att det håller i sig länge nu. Så länge som jag inte får en massa nya chocker av olika slag och inget annat oförutsett och jobbigt händer så ska det nog gå vägen. Ett steg i taget.

Apropå steg så fick jag syn på några bautastora spår i snön idag också. De fick mig att tvärstanna och utbrista högt att några sådana hade jag nog inte sett i snön förut! Fast sedan konstaterade jag att det var från sångsvanarna som tagit en flygpaus nere i ån.

Lite kul att de ändå valt att gå nästan hundra meter ner till ån istället för att landa direkt på den. Där är ju öppet vatten fortfarande. Men det är mäktigt när så tunga fåglar lyfter alldeles intill en. Ljuden från vingarna och deras trumpetrande blir väldigt intensivt.

Nu ikväll funderar jag på om jag ska ställa klockan sådär ruskigt tidigt i morgon bitti och se om jag kan få någon bild på månen efter månförmörkelsen och när den fortfarande är röd. Jag fick en försmak av hur mäktigt det kan bli efter att jag kommit över krönet på backen som jag flåsade mig uppför. På vägen ner på andra sidan var hon plötsligt där, sakta på väg upp över himlavalvet.

Skymningen färgade henne både aprikos och blå om vartannat och pastellfärgerna fick mig att stanna upp gång på gång för att bara titta. Äntligen både lite mer ljus och fler färger!

Jo, det kanske är värt att göra ett försök ändå, trots att det förmodligen kommer att vara superkallt och kännas otroligt idiotiskt när man kunde ha sovit en stund till. Det är förresten redan tio grader kallt… Haha, jag får helt enkelt bara sluta tänka och göra det istället! Alltså är det jag som strax kryper ner i sängen för att få tillräckligt med sömn ändå. God natt!