Mjukt och stilla regn

Ett mjukt regn föll försiktigt på förmiddagen och de skarpa höstfärgerna byttes till en mörkare palett som kändes avslappnad i kontrast till den höga luften som varit så länge nu. Gräset var inte sprött och knastrigt längre och djurens spår hade sjunkit längre ner i den mjuka marken.

Jag hade egentligen planerat ganska mycket som jag skulle göra här hemma, men som vanligt när de planerna inkluderar städning och liknande så kommer jag på mig själv med att plötsligt göra någonting helt annat. Därför var det till exempel väldigt viktigt att ligga och kramas med hunden i soffan ända tills han storknade av både klappar och nära förestående värmeslag. Det var absolut väldigt mycket viktigare än att veva runt med dammtrasa och skurhink.

Eftermiddagen bjöd på kattungegos, härliga skratt och god mat hos fina vänner. Precis vad som behövdes för att skingra nattens kvardröjande slöjor om ikappspringande förfluten tid. Iskylan i kroppen smälte bort och skuggorna tassade tillbaka in i hörnen igen. Sedan fulsjöng jag mig hes i bilen på vägen hem ”sweet love, sweet love…trapped in your love” Det är underbart vilken fantastisk sångare man kan förvandlas till bakom en ratt! Fast Vidar brukar sätta sig upp och blänga på mig med något outgrundligt i blicken innan han lägger sig ner igen. Jag är inte säker på att han är lika imponerad av mig som jag själv är.

I vanliga fall brukar jag dra lite efter andan i slutet av oktober och lite halvt om halvt ta spjärn mot den kommande november. Där finns så mycket mörker och kallt regn. Men i år spanar jag mot natthimlen och tänker att även det minsta lilla ljus kan ge ett sken i det mörkaste av mörker och så vacker som hösten varit hittills känns det som att det kommer att bli en väldigt vacker vinter också.

Som en saga i sig, men träden bereder små portaler att gå vintern till mötes genom. Jag tänker gå mjukt och försiktigt i år, andas tidens gång och finna min väg med gnistrande stjärnornas hjälp och alla fina människor runt omkring mig. De som lockar fram lyckobubblande skratt och galna upptåg, delar det som är viktigt och har tålamod nog att stå kvar när jag har tappat bort mig i någonting som totalt distraherat mig för en stund. Som att behöva åka pulka en hel förmiddag bara för att det var så längesen, eller att göra snöänglar, eller dricka på tok för mycket té. Eller att sjunga galet högt tillsammans bara för att det är så vansinnigt roligt. Jo, det kommer att bli en fin vinter.