Det är som att sommaren dröjer sig kvar lite än och värmen har gjort att det fullständigt exploderat fram svampar överallt. Jag är inte en entusiastisk svampplockare (det är det där med planering igen) men häromdagen bestämde jag mig för att lämna kameran hemma och se om jag kunde bära med mig lite svampar hem i ryggsäcken istället. Det är nästan pinsamt lätt att plocka massor med Karl-Johan-svampar och det följer med andra goda svampar av bara farten. Det allra tråkigaste är förstås att rensa. Men om jag ändå bara vill sitta ute så kan jag lika gärna pyssla med något vettigt på samma gång.
Förra året växte det gula kantareller nästan överallt så jag hade inga större problem med att hitta dem, vilket jag alltid har annars, så i år förväntade jag mig inte att det skulle bli något svampår överhuvudtaget. Men den lilla rundan jag gick resulterade i att jag gång på gång stannade upp och talade om för Vidar att jag nog aldrig sett något så magiskt och vackert. Det är som att kliva rakt in i en saga och jag funderar lite lätt på om det ska dyka upp något väsen av något slag bakom någon mossbelupen stenbumling. När den fixerat mig med blicken kommer den att ställa en omöjlig gåta som jag inte kan lista svaret på och sedan ta mig med på ett hisnande äventyr som jag såklart klarar mig helskinnad ifrån.
Det är kanske lite lockande, det där att gå en aning vilse och hamna i en helt annan värld en stund. Att veta att det är hur säkert som helst att knata uppför den branta åskammen men ändå helt förvirrat stå och betrakta ett stenblock som man tycker sig aldrig har sett förut bara för att inse att man är hundra meter högre upp än det var tänkt.
Jag gillar det där. Att gå på upptäcktsfärd. Om det står ett väsen där och inbjuder till äventyr skulle jag inte tacka nej. Tänk så underbart!
Att gå fram över mossan och rakt in i sagorna. Att se skepnader ta form och närma sig i takt till klingande musik. Att dras med i berusande dans och se lyktor tändas en efter en på en stig som aldrig funnits förut. Att möta hand mot hand och låta hjärtat leda vägen. Dit där ingen stig finns.
Medan jag fantiserar om det där går jag så småningom hemåt, passerar massor med söta svampar och inser att jag aldrig skulle orka varken bära eller rensa alla dem. Men ändå slinker det med några smörsoppar och några bitar bark. Det är omöjligt att inte ta med sig sådana godbitar när man ändå går förbi.
Vem vet, det kanske är så att jag inte ens behöver gå lite vilse i skogen för att möta äventyret? Det kanske är så att det plötsligt knackar på min dörr och vill komma in en stund. Då är det väl bra om man kan bjuda på något fint?
Vad sägs om lite svamp? Eller päronmarmelad, kanske en kopp té och pärlande musik? Det är tid för äventyr och jag tänker inte tveka en sekund.
Dit stigen leder 
Vi har visst ägnat oss åt samma sak, men jag blir så exalterad att jag glömmer bort att fota många svampar eller så är jag för ivrig så de inte blir bra. Dina bilder var ju jättefins!
Ja oj, vad Karl-Johan det är och jag har nog aldrig sett så många kremlor heller.
GillaGillad av 1 person
Ja, jag såg också det precis. Kul!! Det vore ju skitroligt om du kunde säga vilka svamparna är och så kunde jag ta bilderna 😉 Tack för komplimangen! Jag blir heller aldrig direkt nöjd med mina bilder, men så struntar jag i det och lägger ut dem ändå.
Du verkar hursomhelst vara en guldgruva när det kommer till svampkunskap!
GillaGilla
hello Evelina, really very good pictures, it’s a whole world, especially the third picture, it’s like waking up in the dream and entering that portal… you have a lot of talent with the images…
What if they invited me to that adventure?, I’m going…
I have heard and read that it is possible, on the condition of being a clean person, the materialists and skeptics never enter… only those who are children…
they say that it is also possible physically to enter that world, in clean rivers or streams in the forest, meditating with a calm heart, they say that it is possible, that the Undines of the water invite you…
and I do not say more… can not you see I’m crazy?
a warm hug and have a nice day tomorrow.
fernando.
GillaGillad av 1 person
Thank you, it’s really nice that you like them 😊
Why is craziness always defined by the structured people? The world is set in perfect balance between order and chaos but I get a feeling that people who loves order are scared of the unknown and therefore labels everything else with craziness. The veils between the worlds are thinner at certain places and that is perfectly normal for me. But I guess that I too is labelled crazy and therefore I don’t talk about it. Isn’t that crazy? Haha. But to enter those portals is, like you say, not for everyone. You might get a little more adventure than you expected…
Hugs!!
GillaGillad av 1 person
yes, for that reason also I do not speak of that, nor of many things more…
”what goes into the head, of the head goes away…”
”what enters the heart, remains and does not go away…”
GillaGillad av 1 person
Dyker in igen o kollar. De du fotat så snyggt nedifrån. De med ringen/kragen är honungsskivlingar om du inte visste det 🙂
GillaGillad av 1 person
Wiiih! Jag hade ingen aning om vad de heter så de fick heta sagosvampar kort och gott. Nu ska jag försöka lägga honungsskivling på minnet istället. Det låter lika sagolikt det med 😊
GillaGilla