Fnissigt

Jag skulle bara se om jag kunde hala upp mobiltelefonen och kanske få en någorlunda lyckad bild på de vackra blåklockorna som lite myllrade i gräset framför den söta lilla stugan som jag tycker så mycket om. Så jag sa åt Vidar att stanna kvar vid vägkanten. När jag var klar vände jag mig om och förväntade mig halvt om halvt att han skulle ha larvat iväg eftersom jag inte hört hans lite läskiga blandning av slemmigt sugande ljud när han tuggar på bollen, men får fullt upp med att inte brista ut i ett gapskratt istället.

Den lilla hunden hade helt sonika parkerat sig själv i diket och såg ut att vänta på vilken uppvisning som helst eller eventuellt begära tull av förbipasserande bilister.

Väldigt nöjd med sig själv såg det dessutom ut som att han krympt flera storlekar i tvätten. Min lurv hade plötsligt blivit en minihund.

Det finns en viss risk för att jag kommer att älska ihjäl den där hunden. Eller åtminstone att han kommer att bli fläckvis pälslös där jag pussar på honom för mycket.

Bilden på blåklockorna då? Näe, den blev jättedålig. Men det gör ingenting alls faktiskt. Istället för att grunna på den dåliga bilden fnissade jag hela vägen hem med en ytterst nöjd vovve traskandes bredvid mig. Ibland undrar jag om han inte vet precis hur han ska göra för att få mig att skratta.

Risken finns också att vi kommer att leka eremiter inomhus nästan hela helgen. I alla fall om det ska regna och vara så mörkt som det varit idag. Då kommer jag bara att njuta av att hemmet inte är fullt av hantverkare från morgon till kväll, även om de är väldigt trevliga och inte alls svåra att ha och göra med. Det är ändå inte helt lätt när så många ska springa ut och in och komma på olika tider och stanna olika länge på olika dagar. Men det kommer att bli så bra när det är klart!

Hoppas att du får en fin helg!!