Att hålla sig kvar i en stad

Vinden kom svepande från väster i natt, lämnade blånande himmel i grått och beige. Granarna ruskade av sig de sista frusna vinterbarren och mellan dem, på bruna marken spirar de första vitsipporna. De puttar undan allt som är multnat och trist och bara om ett alldeles litet ögonblick kommer det att lysa helt vitt mellan träden igen.

Apropå träd så var jag inne i stan idag igen. Det här börjar bli en otrevlig vana, men ibland blir man mer eller mindre tvungen. Träffade en otroligt härlig expedit inne i en djurbutik. Hon fick mig att skratta högt flera gånger och hade en sanslöst härlig humor. En sån där människa som man helst vill ha med på vilken fest som helst eller bara umgås med ett par timmar för att få bli helt trött i skrattmusklerna.

Det finns ju förstås träd inne i stan också, men de är odlade för att vara spektakulära på olika sätt. En björk får inte bara vara en björk utan måste vara en alldeles särskild björk. Så som de här, de är väldigt vridna och knotiga och har egna små namnlappar hängande kring stammen. Kanske för att de inte ska gå vilse, eller för att de som planterade dem inte ska glömma vad de heter.

Annars är väl inte just den här staden särskilt känd för sina träd och parker, snarare då kanske för sina caféer som poppat upp som svampar ur jorden allteftersom det blir fler och fler studenter. Jag tycker att den som vanligt, även efter sex års frånvaro, är svår att hålla sig kvar i. Vet inte om det är den som är hal som en tvålkopp så att man bara slinker ur den jämt eller om det är jag som är tvålen som det inte går att få grepp om. Hade jag inte haft sällskap idag hade jag nog inte fått uträttat hälften av vad jag skulle och då var vi inte kvar längre än absolut nödvändigt ändå.

Väldigt nöjd över att få komma hem igen gav vi oss ut på promenad såklart, jag och Vidar. Fastän vinden var lite väl yster så var jag otroligt nöjd över att få njuta av solen fastän att klockan började närma sig kväll. Det är fantastiskt skönt att slippa klä på sig alla reflexer, blinkande halsband och varselvästar för att synas ordentligt. Att bara kunna slänga på sig skorna och jackan och gå ut utan vidare krusiduller är en enorm lättnad. Det behövs ju inte ens broddar längre! Det kvillrar i hela mig av glädje över ljuset och lättheten i allt det för med sig. Inte ens allt det bruna, döda gör mig nedstämd i år för nu går det att se från dag till dag hur knopparna växer på träden och allting skiftar för att strax slå ut.

Men nu är det dags för kvällen igen. Jag är nöjd över dagen, även att jag var tvungen att vara inne i stan en stund idag. Det kompenserades stort av den härliga kvällspromenaden. God natt!